När Sveriges nya socialtjänstlag träder i kraft den 1 juli 2025 innebär det inte bara en juridisk uppdatering – det markerar en värderingsmässig omsvängning i hur samhället ska arbeta med stöd till barn och unga. I centrum står ett tydligt budskap: det förebyggande arbetet måste stärkas, insatser ska vara flexibla och lättillgängliga, och barnets perspektiv ska genomsyra alla delar av verksamheten.
Men hur många av dagens behandlingsmetoder lever faktiskt upp till dessa krav? Svaret är: få. Många insatser kräver långa utredningar, har höga trösklar, eller kräver drogfrihet innan insats påbörjas. En modell som däremot redan i dag levererar på lagens krav är Abilamodellen. Abilamodellen är en behandlingsmetod utvecklad av Abila Öppenvård i samarbete med Högskolan Dalarna. Den är flexibel, frivillig, evidensbaserad och inte minst, snabb att sätta in. Kort sagt: modellen är förebyggande på riktigt. Dessutom är den kraftfullt kostnadseffektiv i förhållande till många av dagens insatser.
En ny lag för en ny tid
Den nya socialtjänstlagen (SFS 2025:400) betonar vikten av att insatser ska kunna ges utan föregående behovsprövning. Syftet är att fånga upp unga i riskzon innan problemen växer sig stora. Lagen lyfter särskilt fram betydelsen av lågtröskelverksamheter, vilket innebär att insatser ska vara lättillgängliga, snabba att starta, och utan onödiga krav.
Parallellt pekar lagen ut barnets bästa och delaktighet som bärande principer, vilket ställer krav på metoder där barnet får ha en röst i behandlingen. I en tid då långa köer, otydliga ansvarsfördelningar och ineffektiva behandlingsstrukturer ofta dominerar, är det ett paradigmskifte.
Där traditionella metoder brister
IVO:s senaste årsrapport (https://www.ivo.se/aktuellt/publikationer/rapporter/vad-har-ivo-sett-2024/) är ett svidande kvitto på problemen inom svensk missbruksvård för unga. Brister i uppföljning, långa väntetider, ineffektiva placeringar på HVB, oseriösa aktörer och en ofta ensidig fokusering på drogfrihet som mål har lett till att många unga faller mellan stolarna.
Ofta krävs det en omfattande utredning innan insats kan påbörjas. I vissa fall dröjer det flera månader innan en ungdom får hjälp, trots att riskbeteende och problem redan är uppenbara. Kravet på att individen ska visa vilja att bli drogfri innan insats kan ges leder också till att unga stängs ute från den hjälp de skulle kunna behöva som mest – just när motivationen är låg.
Abilamodellen – snabb, frivillig och flexibel
Abilamodellen tar en helt annan väg. Här ställs inga krav på drogfrihet. Ungdomen behöver inte ha nått ”botten” för att bli inskriven. Istället erbjuds en frivillig och individanpassad behandling som snabbt kan påbörjas, nästan alltid i ungdomens hemmiljö.
Modellen bygger på vetenskapligt validerade metoder: motiverande samtal (MI), kognitiv beteendeterapi (KBT) och belöningsbaserad motivation (CM, eller ”contingency management”), med inslag hämtade från den danska MOVE-metoden. Behandlingen sker i tre faser: en introduktion, en primär behandlingsfas med tolv samtal, och en eftervårdsfas som sträcker sig över sex månader.
Vad som särskilt sticker ut är modellens låga tröskel och strukturerade uppföljning. Ungdomarna får vara med och sätta sina egna mål, vilket både stärker motivation och behandlingsallians. Insatsen utgår från hela ungdomens livssituation det vill säga skola, familj, psykisk hälsa, fritid. Inte bara drogproblematiken.
Resultaten talar sitt tydliga språk
I den pilotstudie som genomförts i samarbete med Falu kommun visade sig Abilamodellen ha tydlig effekt på ungdomars psykiska hälsa, droganvändning och familjerelationer. Många av ungdomarna rapporterade förbättrat mående redan efter första samtalsrundan. I flera fall uppnåddes drogfrihet trots att det inte varit ett krav.
Modellen har också utvärderats ekonomiskt, med resultat som visar på kostnadsbesparingar för kommunen jämfört med mer traditionella HVB-insatser. Detta ger modellen en dubbel styrka: den är både effektiv och hållbar.
Lagkraven matchar modellen
När man läser den nya lagen i ljuset av Abilamodellen är det svårt att inte se matchningen. Lagens krav på snabbhet, förebyggande, barnrättsperspektiv, kvalitet och systematisk uppföljning möts av modellens konkreta arbetssätt, digitala mätverktyg och forskningsbaserade grund.
Samtidigt som många kommuner fortfarande kämpar med att anpassa sig till den nya lagens ambitioner, står Abilamodellen redo. Testad, utvärderad och redo att sättas in med kort varsel.
Från god intention till verklig förändring
Lagtext i sig förändrar ingenting. Det krävs metoder och strukturer som kan förverkliga lagens intentioner i vardagen. Abilamodellen visar att det är fullt möjligt att arbeta förebyggande med unga på riktigt: med respekt, vetenskap, flexibilitet och snabbhet. Om den nya lagen ska bli mer än bara en god tanke behöver socialtjänsterna i Sveriges kommuner våga tänka nytt. Och i det avseendet är Abilamodellen inte bara ett alternativ, den är ett föredöme.
